Arkitektens roll
Arkitektens inflytande på det färdiga huset har minskat konsekvent över en 70-års period. Över samma period har mängden mänskligt arbete som nedläggs under byggnationen minskat. Detta upplevs, helt korrekt, som avsaknad av omsorg i nyproduktion. Anledningen är ekonomisk. För tillväxt i branchen (dvs. mer pengar för byggherren) är det bra om husen blir lite billigare för varje år. Det säger sig självt.
Under senare år har ekonomin genomgått stora förändringar. Fastighetsbranchen har globalt seglat upp som en av, för att inte säga den, viktigaste delen av ekonomin. När byggnadens främsta funktion går från att möta praktiska och estetiska behov till att vara investering förändras saker och ting.
När ekonomin var baserad på industri och tillverkning kunde byggnader uppföras för att möta industrins behov av hälsosamma och utbildade arbetare. Dessa behov möttes med relativt välplanerad och välbyggd arkitektur. Nu är byggnader nästan pappersprodukter. Från både kommuner och beställare är intresset främst riktat mot de skeden som genererar snygga bilder och ekonomiska kalkyler. Det färdiga byggnaden är nästan en olycklig konsekvens av den egentliga finansiella produkten. Eftersom bostadsbristen är så stor, kommunen har fått igenom sin detaljplan och lägenheterna är sålda har intresset svalnat när första spadtaget skall tas. Det är egentligen en helt självklar konsekvens av sakernas tillstånd.
Exempel på processens jävlighet
När stockholmmodellen tillämpas läggs stora resurser på en lång och utdragen detaljplaneprocess. Kommunen är fokuserad på att få in utopiska bilder som underlättar dialogen med medborgaren. Dessa bilder styrs på otrolig detaljnivå av kommunens handläggare. Byggherren som vill maximera vinsten genom billiga lösningar och hög exploatering ser antingen bilderna som fria fantasier utan koppling till det som kommer att byggas eller så försöker hen gömma viktiga aspekter genom val av vy etc. Detaljplanen upprättas alltså inte av kommunen förhand utan görs i efterhand baserad på byggherrarnas förslag.
Många byggherrar vill gärna byta arkitekt i varje skede. Detta eftersom man då får nya arkitekter som inte bryr sig lika mycket om vad som lovats i tidigare skede. Upphandligen av arkitekt kan också prispressas vid varje byte.
Val av byggsystem och stomme är helt utanför arkitektens område. Huset ritas helst så att tex. stomsystem kan bytas ut beroende på prisutvecklingen.
Byggherren har sedan några standardkrav
Ett nyckeltal på 0.8. Vilket betyder att alla ytor om inte kan säljas som bostad minimeras. Detta leder till minimala trapphus och dåligt fungerande gemensamma ytor. Hissarna hamnar också gärna i fasad med fula klumpar på taket som resultat.
Schakt skall läggas inne i lägenheterna bort från "ytterväggarna" eftersom att ytan 150mm in i schaktet räknas som boyta. Gör du dessutom flera små schakt kan den boende komma att betala för nästan all schaktyta. Detta går givetvis emot alla praktiska hänsyn.
Både bostadsrätter och allmännytta vill egentligen bara bygga 2:or eftersom de ger bäst vinst per kvadratmeter. Detta oavsett vilka lägenheter som behövs i området. Detta sammanfaller givetvis med att "betalningsviljan" bara räcker till 2:or med dagens hyror och priser oavsett om du har tre barn eller inte.
Byggherren vill sedan ha så få ritningar som möjligt. Ritningar är jobbiga eftersom de fastställer en nivå. Om byggaren istället får shoppa runt och byta ut samt hitta på egna lösningar kan pengar sparas. Denna besparing har ofta konsekvenser på bygget eftersom saker inte längre passar ihop. Eftersom kvaliteten är oviktig är detta en bra lösning ur byggherrens synvinkel.
Byggherren och huvundentrepenören ser sig ofta som partners. Den konflikt där köparens och säljarens intressen står emot varandra är nästan helt frånvarande. Byggherren är nästan alltid förstående inför byggbolagets krav på billigare lösningar även när priset redan är satt. De tycker alltså att det är ok att de får en sämre produkt än kontraktet säger. Eftersom lägenheterna redan är sålda eller går att hyra ut oavsett finns inget intresse för frågan.
Eftersom byggherren i tidiga skeden pressar fram extremt "effektiva" planlösningar är alla mått så tighta att minsta ändring eller misstag ställer till stora problem i projektering eller byggnation.
Kontroll av resultatet. Arkitekten får under byggnationen löpande frågor och saker som behöver utredas. Platsbesöken är oftast mycket sällsynta och arkitekten har där inte kontrollerande roll. Byggnadsinspektören som i praktiken blir ansvarig för kvalitet har egentligen ansvar för de "tekniska egenskapskraven". Att byggnaden är uppförd enligt ritning är det egentligen ingen som kontrollerar. Färdiga byggnander har inte sällan hål i fasaden, plast som sticker ut kring fönstren, alla möjliga farsanlösningar etc. Återigen är byggherren oftast ointresserad av saker är utförda korrekt och enligt ritning.