Industriellt byggande

Bostadskrisen formuleras ständigt som ett tekniskt i stället för socialt problem. Man manar till att "bygga billigare" och framför att ett mer industriellt byggande skulle lösa problemen.

Billiga hus blir inte billiga att bo i

Ingen, inte ens allmännyttan skulle sänka hyrorna eller bostadsrättspriserna för att de byggt ett billigt hus. De vill alla maximera vinsten och med nuvarande underskott av bostäder kan de hyra ut och sälja dyrt. Produktionspriset styr inte bostadspriset. Jag skulle mycket gärna höra hur de politiker och tyckare tänker som tror att byggpriset och bostadspriset hänger ihop.

Sveriges bostadsproduktion är jämförelsevis högindustrialiserad

Jag skulle bli mycket förvånad om någon kan peka på att sveriges byggbranch ligger annat än i topp vad gäller industrialiserad produktion av bostäder. Jag har erfarenhet av projekt i fyra europeiska länder. Det som byggs i sverige är extremt strömlinjeformat. Minsta avvikelse från standardmallen leder till stora bekymmer och ofta fel på bygget. Det finns ingen kompetens att ta minsta steg utanför mallen. För att segmentera marknaden används istället dyrare produkter i kök och badrum samt eventuellt löjliga tilllägg som badtunnor etc. Husen är bakom de tunna ytskikten extremt lika.

Fördelarna med ytterligare industrialisering är små eller obefintliga. Under miljonprogrammet utvecklades prefabbetongsystem där allt bestod av modulära standardiserade delar. Endast en tiondel av husen byggdes med dessa system. De var helt enkelt inte ekonomiskt fördelaktiga jämfört med mindre standardiserade system. Tar man i beaktning att vi nu har tomter med betydligt svårare förutsättningar blir idéer om standardisering och industrialisering än mer missriktade.

Höga byggpriser trots hög nivå av industrialisering

Sverige har som bekant uppemot 60% högre byggpriser än andra EU länder. Att hitta varför detta är fallet borde vara en prioritet för politiker och tjänstemän som vill lösa bostadskrisen. Många svenska byggherrar vill inte ta sig an projekt på mindre än 200 lägenheter. Därför sker så lite intelligent förtätning och bebyggelse av lite svårare tomter. I andra europeiska städer är det inte ovanligt med mindre projekt som kräver mer hantverk och byggpriserna är trots detta lägre. Vi behöver knäcka den knuten som gör svensk bostadsproduktion storskalig, mallad och dyr.

• Billigt byggande ger med dagens system inte billiga bostäder bara större vinster.
• Industrialiserad byggproduktion klarar inte av dagens tomter.
• Vidare mallning och industrialisering av byggprojekt löser inga problem utan är en bisarr ideologisk kvarleva från modernismen.

Hur staden ljuger

Rivningar får äldre tiders arkitektur att verka bättre än den var.

När vi går genom en stad kan vi läsa epokerna i våra hus. Det är lätt att glömma att de hus som står kvar i regel är de bästa av sin tid. De undermåliga husen, ofta byggda för mindre bemedlade, är sedan länge rivna. Desto närmare i tid desto fler av de sämre husen står kvar. Vi kan därför lätt få en skev bild av historien och överskatta äldre tiders arkitektur.

Stadens former och utveckling

Varför har utvecklingen gått från småskalig omsorgsfull arkitektur till storskalig slarvig arkitektur?

På grund av den ekonomiska utvecklingen.

Arkitekturen återspeglar alltid samhället

Förr fanns inte resurserna att genomföra stora byggnationer. De rikaste personerna kunde endast uppföra byggnader av begränsad storlek. Äldre stadsdelars mindre tomter och hus reflekterar detta enkla förhållande. Med den ekonomiska utvecklingen kom allt större förmögenheter att koncentreras i företag och personer. Dessa kunde då bygga allt större. När staten och kommunerna genom välfärdssamhället tog sig an bostäder och lokaler växte skalan ytterligare. I dag har den extrema koncentrationen av ekonomiska resurser tillsammans med bank och finansväsendets utveckling lett till en situation där det nästan inte finns en övre gräns för fastigheters storlek.

Idag begränsas storleken 'artificiellt' genom detaljplaner och byggrätter. Det finns en förståelse även bland kommuner att ekonomins organisation inte kan låtas speglas i vår byggda miljö utan stora negativa konsekvenser för livskvalitet. Den byggda miljön är endast ett symptom på strukturella problem med ekonomin som påverkar människors liv på så många fler sätt.

Lösningen som erbjuds är dock inte att ändra på fördelningen av resurser utan att kosmetiskt dölja de förhållanden som driver den negativa utvecklingen. Ambitionen från kommuner är ofta att dela kvarter mellan flera byggherrar. Detta är dock svårt eftersom de ekonomiska incitamenten så kraftigt går emot detta. I stället tvingas en kosmetisk variation inom kvarteret. Markanvisningens kvalitetsprogram ställer krav på att fasadmaterial eller kulör skall bytas samt att fönstersättning skall varieras. Ofta rör det sig om ett enda gigantiskt hus bakom de slarvigt varierade fasaderna. Variationen som inte vuxit fram organiskt av växlande behov, skilda bygglösningar eller olika estetiska ambitioner blir ofta extrem och kontrastrik på ett sätt som inte är vackert. Variationen blir också fattig eftersom upphandlingens och byggmarknadens logik leder till att alla "hus" består av samma produkter. Inte bara samma produkter utan helst samma detaljlösningar. Variationer består trots sin visuella stökighet av stor likhet vilket korrekt upplevs som fattigt och dåligt. Tyvärr är det också så att det finns otroligt få tillverkare av byggmaterial. Så få att det är stor risk att även hus av olika byggherrar har samma produkter. Det är faktiskt så att det omtalade miljonprogrammet, i jämförelse med dagens byggen, har större teknisk variation. Det fanns relativt sett fler tillverkare av stommar, fönster och detaljer då än det gör nu.

När människor uppskattar äldre bebyggelse är det alltså annan samhällsorganisation de uppskattar. Ett samhälle där en mångfald av aktörer och behov kommer till uttryck i stadsbilden. Staden är ett kulturellt uttrycksfullt fenomen. Vi kan läsa och känna av uttryck och strukturer på samma sätt som vi läser annan kultur.

Sammanfattningsvis finns ingen enkel lösning på stadsplaneringens och arkitekturens problem. Stil kan inte lösa de struktruella problem som formar staden. Grisen är fortfarande en gris trots att den har kraftfullt rött läppstift, rouge och ögonpenna. För att ändra staden måste vi ändra på samhället. Skapa ett sätt att organisera vårt välstånd som tillåter brett skilda behov, intressen och preferenser att manifestera sig i stadsmiljön. För närvarade är det bara kapitalets behov som möts.

Tid och omsorg

Grovt förenklat kräver tillväxt i byggbranchen att produktiviteten ökar. Ökad produktivitet* kräver mindre arbete per hus. Därför kan vi ser hur mängden omsorg i detaljer och utförande minskar med tid. Vissa tekniska landvinningar höjder kvaliteten på den enskilda delen men kräver investeringar i designskedet för att få bra möten mellan produkter.

Vackra hus finns i alla stilar och från alla tider. Dock är det så att det krävs omsorg oavsett stil. Industriella byggprodukter kräver större omsorg i designskedet. För att det skall bli vackert måste helhet, möten och detaljer genomstuderas. Ett hantverksmässigt utfört hus kan bli vackert utan samma investering i helhetsgreppet. Alla äldre hus har krävt enormt arbete och långvarig omsorg. Arbetet blir en del av huset och är en anledning till att vi uppskattar huset. Med moderna byggmetoder kan man bygga med ett minimum av omsorg och hantverk. Då blir resultate också dåligt. Med stor omsorg kan moderna byggmetoder leverera mycket vackra och ändamålsenliga hus.

* mäts oftast i avkastning inte ökad tillverkning

"Arbete"

Är det arbete om man inte får lön? De flesta gillar att göra meningsfulla saker med andra. Speciellt om det förbättrar livet för någon. Så som arbete är organiserat för närvarande går det nästan inte att ha ett meningsfullt arbete. De arbeten där människor brinner för det de gör har oftast missnöjda anställda som tvingas att göra ett dåligt jobb. Att göra ett meningsfullt arbete dåligt är psykiskt påfrestande.

Variation

Många som trots att gillar sitt jobb skulle gärna göra något annat med jämna mellanrum. Många nyttiga arbeten har en stark säsongskaraktär och skulle därför kunna växlas med andra arbeten. Det sätt som vi organiserat samhället gör det onödigt svårt och kostsamt att ägna sig åt flera olika produktiva aktiviteter. Det finns stora hinder för att göra nytta inbyggd i vår syn på och organisation av arbete.

Befolkning

Rädslan för överbefolkning är illa dold rasism. Det är lättare för många att tänka att vi ska bli färre än att tänka ett annat sätt att leva och organisera samhället.

Personbilism

Utgå från att den helt avskaffas. Det kanske inte är möjligt eller nödvändigt men det är en viktig nyckel till att tänka om hur vi lever. Hur skulle våra transportbehov kunna tillfredställas i följande områden.

• Staden
• Förorten
• Villaförorten
• Tätorten
• Landsbygden

Boende

Sätten att bo bör fortsatt vara varierade. Gärna mer varierade än nu. De stora krav som ställs på boende idag är nödvändiga för att undvika den exploatering och diskriminering som man kan tjäna pengar på. Kraven kommer också ur det liv som krävs av produktiva medborgare. Det finns egenligen mycket få möjliga sätt att leva idag. För att klara sig bra måste man hålla sig på en mycket smal stig av arbete, pendling, skola, äta, sova.

Förhoppningsvis kan alla våra hus och bostadsområden modifieras för att överleva. Vilka som skall dömas ut får tiden utvisa. Tills dess är det bäst att undersöka vilken potential som finns i olika befintliga sätt att leva. Några nuvarande former att fundera över:

• Innerstad: Relativt tätbebyggd och närliggande service. Transporter bland människor
• Skivhusområden: Organiserat för närhet till service, byggnader finns. Bilismen och andra inplanerad och separerad
• Smalhusområden (30-50 tal): Service inplanerat för gående, bilism och transport på nåder.
• 2-3 vånings lameller (miljonprogram): Kan ligga kanska isolerat och bilberoende
• Tätt och lågt: Stor variation i närhet och inplanering av service. Dock ofta organiserad kring parkering på visst avstånd.
• Högre miljonprogramsområden: Ofta planerade att vara nära nog självförsörjande på service. Transport och bilism stor del av ufromningen.
• Villaförort nära tätort: Ofta nära nog till kollektivtrafik
• Villaområde med större avstånd till tätort: Nära nog helt bilberoende
• Byar
• Landsbygd med fristående bostadshus

Mat

Hur skulle vi kunna organisera om lantbruket, transporten, matlagningen och själva ätandet. Vilka delar av vår nuvarande modell har ett värde.

Några utgångspunkter: - Det är slöseri att alla lagar sin egen mat även när de hellre skulle äta mat lagad av andra. - Matkassarna visar att många väljer bort valmöjlighen. - Hur stor variation är nödvändig. De flesta har en ganska liten repertoar av recept. - I vilken utsträckning är det viktigt att laga mat själv. - Vad krävs för det känns bra att laga mat lagad av andra. - Vad i restaurangmodellen är bra, vad är dåligt. - Hur kan man organisera så att privat och kollektiv matlagning är möjligt.

Transport

Vilken transport behöver vi? Hur kan den fungera för oss.